Heeeey!
Eftersom att alla blir sura på att jag inte bloggar,och eftersom att ni faktiskt klickar er in här och väntar på något nytt hela tiden så är jag så snäll att jag slänger in ett lååååååångt tråkigt inlägg ...! man ba
förlåt ni behöver INTE läsa. blev bara tvungen att få ur mig saker. så whatever.


i(går?)natt var en lång och jobbig natt. till en början ändå konstigt härlig på något sätt. man känner sig lycklig när nån förstår..lät många tårar falla ner, utan att äns försöka stoppa det. känns skönt att jag har släppt ut en hel del. finns så mycket inom mig som bara skriker, sånt som gör att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag har alltid haft svårt för att öppna mig för människor i huvudtaget, inte äns dom som idag står mig närmast känner att "jag  släpper in dom ." och jag hatar det. det gör jag, jag vill kunna vara stolt och säga "här är jag." men ärligt talat så är jag inte det. Folk säger att jag alltid att jag är en sådan glädjespridare och att jag alltid är så glad osv, och det är för att jag är sådan som person. jag försöker vara positiv och jag vill vara en förebild för andra, för dom som jag vet att konstigt nog ser upp till mig,för att jag står för mina drömmar och för att jag aldrig låter någon annan stoppa mig. jag vill inte göra människor besvikna. jag vill inte göra mina nära besvikna, eller svika min älskade mamma mer än jag redan har gjort. Jag vill kunna kasta av mig alla spydliga kommentarer, inte bry mig om rykten och framför allt skita i vad andra människor tycker om mig. Men vad jag vill spelar ingen roll så länge jag inte gör något åt det. 

Tiden bara springer iväg, och jag har förlorat mig själv någonstans i den. Jag vet vem jag egentligen är, och jag är medveten om varje steg jag tar bort ifrån det. så jag förstår inte varför? Människor förändras,det är inget annat än mänskligt men jag håller på att gå bort ifrån allting. bara en sån grej som att gå till skolan klarar jag inte av? Se på mig jag är svag. jag lägger mig i sängen och sover bort dagarna istället. sedan klagar jag på hur dåligt jag mår? det är så ni ser det,men det är lugnt tyck inte synd om mig.  för ni vet ändå ingenting. Och ni skulle aldrig pallat heller.  nånstans i hela detta deppiga inlägg vill jag slänga in ett ljus,som gjorde natten f1 bra ändå.  för det förtjänas verkligen! Du vet själv vem du är och jag nämner inga namn än för att alla skulle hata mig och tro att jag är dubbelmoralen själv som pratar. men vad vet folk, folk är dömmande,elaka. vi är mer lika än jag någonsin hade trott och även om vi tycker olika om saker så är vi ändå lika fast i vad vi tycker. hm, personen e lika störd som mig själv och känns så otroligt  skönt att kunna lita på någon så,att öppna sig på riktigt, tack. har även tänkt på en sak. Man kankse hatar en annan människa, bara för att den är så lik sig själv att man inte klarar av den,man vill inte veta av den  & börjar istället tro de värsta om personen? hmm..

jaja, jag vet en sak. det är att jag behöver tid. jag verkligen behöver det. och frihet. och hans ord, han är så långt borta nu, till och med när han står rakt framför mig? varför..? jo,för att folk är elaka. dom vill andra ont,men ni ska få se. ni ska få se att jag klarar det..

måste även säga att det finns en grej,en grej som kan förändra allt nu. det har med mig och erica och göra och jag är redo att satsa helhjärtat på detta. för vi vet att vi kommer klara det. snart. innan året är slut, så kommer våra nya liv ha påbörjats. vare sig ni vill det eller inte.i love you sister. du är bäst!!!!!!!11111

vill ni göra det lite enklare för mig så klaga inte på att jag inte kommer till skolan, fråga inte hur jag mår om du ändå inte skulle orka förstå, låtsas inte att ni bryr er och sluta mucka hela tiden. låt mig va,på riktigt. de räcker nu.... och sluta påstå att vi förstår,för de e bah ni som förstör för er själva..... godnatt.