depprimerande
att undvika endel av sanningen är ingenting jag valt att göra,det är något jag blivit tvungen till för att det aldrig någonsin finns någon annan utväg. eftersom det är sånt livet är. MEN! jag är fortfarnde ärlig mot dig, och någonting som jag faktiskt är jävligt bra på är att hålla vad jag lovar. för när jag har bestämt mig så klart då ändrar jag inte inställning hur svåra motgångarna än är. det är inte så att det skulle hjälpt ett skit att berätta för alla hur allt egentligen låg till eller såg ut, det skulle bara förrvärra och få det svårare att gå vidare och glömma, och det skulle komma ett miljontals andra problem. bara för att man undanhåller en bit av sanningen betyder det inte att den förändras. jag har blivit så jävla mycket starkare nu och mår riktigt sjukt bra även om jag vissa dagar faller, men jag klarar att resa mig upp igen, vilket är starkt av mig faktiskt. det har varit en tid nu som jag har blivit tvungen att fundera över riktigt viktiga beslut,som jag egentligen kunnat säga nej direkt till, men ändå så fungerar min hjärna segare så så det tog sin tid, men det fick de ta, och jag är ledsen att jag varigt frånvarande på senaste but i promise i'm back on track now. man måste gå vidare och se att framtiden erbjuder något finare helt enkelt.
tro vad du vill,jag hindrar dig inte o tänker inte försvara mig mer, känns ju så jävla bra att prata med någon som inte äns litar på att man är "över" liksom, men kanske bara speglar dina egna problem! de är bara jobbigt att känna så, o de kanske inte är mitt fel att vi glider ifrån varan? tänk så är felet att vi helt enkelt inte tror på vad den andra har att säga, så det inte äns är någon idé att prata då? allvarligt, jag bryr mig inte om de som va längre, men de betyder inte att jag vill bli påmind om de därför undviker jag de & inte för att det fortfarande finns nått kvar för det gör det FAN inte. jag är smartare än så, o jag saknar min vän!!
tro vad du vill,jag hindrar dig inte o tänker inte försvara mig mer, känns ju så jävla bra att prata med någon som inte äns litar på att man är "över" liksom, men kanske bara speglar dina egna problem! de är bara jobbigt att känna så, o de kanske inte är mitt fel att vi glider ifrån varan? tänk så är felet att vi helt enkelt inte tror på vad den andra har att säga, så det inte äns är någon idé att prata då? allvarligt, jag bryr mig inte om de som va längre, men de betyder inte att jag vill bli påmind om de därför undviker jag de & inte för att det fortfarande finns nått kvar för det gör det FAN inte. jag är smartare än så, o jag saknar min vän!!
Kommentarer
Trackback
