kom och tänka på en låt jag och Nessa gjorde en gång. Den handlade om, att vi undrade om man kunde göra en människa till sin livsstil, om man kunde bli så beroende av någon att det inte fanns något annat i livet än den, var man än gick,så tänkte man på den och vad man en sa, kunde man koppla till den eller vad än en låt handlade om så beskrev den just den personen. kommer knappt ihåg texten längre, och vi tyckte den sög men det var den första låten vi gjorde tillsammans så vi var stolta över den ändå. Nu är jag mycket stoltare över den, än förr . . . hur kunde två sånna små skitungar ha så stor bild av livet ? komma på en sån idé ? eller handlade det bara om vad som fanns inuti. hmmm. Måste göra en liknande låt igen!1111 ska börja skriva massa låtar igen. även om jag suger på engelska och allt det där. :') Så nu vet ni det..... :)

Det är ju nästan lite komiskt hur människor dömmer än för utseénde, för vad dom tror och hur dom gör en till huvudpersonen i deras liv,typ. jag menar. vem lägger ner energi på att hata, kalla en saker bakom ryggen, hitta på saker, och allt möjligt om man inte är något som existerar i deras värld,något dom vill bli av med?något dom ser som ett hot? jag menar. man kan ju se sånna människor som ser helt hemska ut,som man nästan skrattar lite åt men som man sen inte snackar något om,varför? för man bryr sig inte. det är inte äns bekymmer. Men när man hakar upp sig på en människa, när det alltid ska vara snack om den personen,när man ska prata med sina vänner om hur ful den är och hur pinsam den är osv, det är då det är skillnad. då bryr man sig, och man är helt enkelt avundsjuk om man då dömmer faktiskt. undra hur många som vill va huvudpersonen i någon annans "film" ( liv ) egentligen, och varför. jag antar att det är för att man helt enkelt inte är nöjd med sitt egna liv, med sitt egna utséende,med sina egna beslut och vad man själv är med om i livet. jag antar att man dömmer någon som man egentligen nästan ser upp till,någon som har kommit så mycket länge i livet än en själv.

Jag kommer ihåg för några år sedan, jag mådde verkligen jätte dåligt över mitt utséende, jag hatade att jag alltid skrattade vid fel tillfälle och att jag alltid var den som drog åt mig så mycket uppmärksamhet,utan att jag egentligen ville. Så fort jag såg någon smal person som jag tyckte va fin, tillexempel mischa barton i o.c. så var jag den personen som tränade till jag spydde, och som nästan svälte mig själv. har aldrig varigt den som ätit mycket,snarare tvärt om. gått hos psykologer där dom har försökt få mig att se en annan bild av mig själv,och försökt insé att jag duger som jag är. Sen tog en person mitt liv med storm (menar INTE danny) och jag kände mig plötsligt vacker,duglig och helt perfekt,iallafall när jag var med den. Men när jag märkte hur vi gled mer och mer ifrån varandra så började jag istället se mig själv ful igen, och jag kunde inte se mig själv i spegeln längre. Jag har aldrig varit en tjej som är lång,smal,vacker och aldrig haft det där perfekta utseéndet som folk skulle vilja ha. inte som jag själv trivdes i heller. Men ju mer jag lät det gå, ju mer jag insåg hur mycket jag hatade mig själv så lärde danny mig att se det på ett annat håll, jag blir vell inte finare om jag bara går o gömmer mig? varför inte låta min insida utstråla det fina istället? han har även gett mig de lilla självförtroendet som alltid kommer finnas inom mig. hur ful jag än är,så vet jag vad han har sagt om mig och när en person man ser upp till så mycket säger någonting så förändrar det allting.

Jag har inte valt att se ut som jag gör, Du har inte valt att se ut som du gör. Vi ser bara ut som vi gör,och det får vi enkelt leva med allihopa. men tänk på att inte trycka ner någon annan, för det gör ondare än vad man någonsin förstår. Dömm inte någon som du inte känner, varken för dens personlighet,utséende eller något annat. det finns så mycket i en människa, mer än folk kan se om man inte ger de chansen. och ingen är perfekt. inte du,inte jag. det finns saker som alla vill ändra på, men varför ödsla sin tid på det,när man kan göra så mycket annat? Det här är det livet vi lever, Acceptera det. bry dig inte om hur andra är, utan tänk istället på hur du är, och förbättra det som du känner att du behöver med dig själv.  Sluta upp med allt skitsnack! För vem fan är du att dömma hur man ska va ? du blir ine finare eller en bättre  människa av att snacka om någon annan, eller till någon.. tyvärr

i am what i am, and that's all i can be.
love.

brother, your the best.

jag vet aldrig hur jag ska formulera mina ord när jag skriver om honom. jag försöker alltid hitta orden som allting inom mig beskriver men hur jag än vänder och vrider så räcker ord aldrig till. jag har aldrig förstått varför det är så,varför orden aldrig räcker till men jag har insett att det är för att jag inte äns förstår de själv, inte äns i mitt huvud, i mitt hjärta förstår jag hur otroligt mycket du är för mig,men jag insér mer och mer för varje dag ..

kan ju lika väl berätta hela historian så att folk som inte har hängt med i mitt liv sen början får något att kötta i. haha, skämt åsido, så hade jag samma år flyttat till göteborg, och allting kändes jättedåligt. ville tillbaka till mariestad, och alla minnen vi lämnat kvar där. det vill jag fortfarande,men man accepterar läget tillslut. mådde sjukt dåligt och gick till och med till en psykolog,jag slutade sjunga och mitt liv var allt som det aldrig hade varit innan. men sedan den 29augusti så började det med att Danny gick in till idol och sjung "i swear" och jag blev helt fast vid hans röst. som ni alla vet,så lever jag själv för musiken,och har gjort sedan barnsben och när jag hörde honom så kändes vartenda ord så äkta, av det han sjung. han förmedlade exakt den känslan som man vill höra, som man alltid söker efter,men man aldrig hittar..precis som med ord. jag blev så otroligt glad! Det var en sådan röst som man alltingen älskar eller hatar. fanns inget "normal" i rösten, utan det stack verkligen ut över det vanliga!och hans sätt att vara på ,verkade så lugnt men ändå så spralligt precis som jag själv! så vecka efter vecka satt jag vid tvn och gjorde räkningen dyr..  men sedan kom ögonblicke han åkte ut. chocken! trodde inte att jag skulle gråta över en löjlig  tävling men mina tårar kunde inte stoppas.  

jag hatade att inte kunna längta till nästa fredag,för att se han på tv & för att göra telefonräkningen ännu dyrare. gick in på dannys blogg,oftare och oftare. men det kändes aldrig som han tillhörde samma värld som mig, när jag säger det idag låter det bara sjukt men jag var så liten, ingenting. inte i gemförelse med honom. hans blogg gjorde mig stark. han fick mig att skratta, och lé, se att det finns en ljus sida i allt , även i det dåliga. jag var aldrig någon av dom som komenterade, han skulle väl ändå aldrig se mig ? han skulle ändå aldrig förstå att han faktiskt förändrade mitt liv till något bättre, mer och mer för varje dag som gick ..

sedan kom den 25 februari 2007. mamma tvingade med mig på bingolotto, och jag följde med för att vi aldrig gjorde någonting tillsammans, och varken hennes eller mitt liv var något vidare, så jag följde med. när vi kom dit fick jag världens chock,och då menar jag verkligen världens chock. han stog där,rakt framför mina ögon. han såg mig och mamma. han kom fram till mig,bärde upp mig i en varm kram och pussade mig på kinden. (idag låter det bara löjligt,MEN tänk på att jag var liten,tänk på att det här var början av något så mycket mycket mer.) " men hej sötnos mår du bra? "var de första han någonsin sa till mig. gulligt,haha. på något sätt så visste jag att han visste,att allting inte var bra. men just då var det det. ALLT va bra. där kom ett ännu klarare tecken på att lycka fanns i livet, trotts att  allting inte alltid går som man har tänkt sig går inte in detaljerat på vad vi sa, men kan säga som så att det var första gången på länge som jag kände mig självsäker . jag vann mitt liv tillbaka, iallafall något att kämpa för. glöden och viljan, att veta att allting går. bara man tror på det.

(har inte kvar bilden  på oss från första gången vi träffades,men this is the same day)


jag var plötsligt den glada positiva sjungandes felicia som alla hade saknat, och jag kände i hela mig att jag faktiskt mådde bättre, men på något sätt ville jag inte erkänna det. jag ville inte må bra,inte i göteborg. gah,mycket förflutet där men i vilket fall som helst, så visste jag att allting var möjligt. och han sa " jag tror på dig- och med din vilja så vet jag att alla dina drömmar kommer att slå in. "  kommer ihåg att min mamma älskade danny,verkligen älskade. hon tackade han till och med för vilken underbar människa han var, och för att det fanns en så bra förebild som honom för mig. min förebild, han som jag såg upp till,han som var över det vanliga, som i mina ögon var så mycket mer än alla andra någonsin skulle kunna förstå.

under det året såg jag danny några gånger till. bland annat på nrj in the park med agnes (andra gången jag och hon träffades!)  kommer ihåg att jag gjorde ett sånt "hjärta" med fingrarna och hur han "fånga de & gjorde tillbaka" från scenen,vet inte hur jag ska förklara men bara en sån grej gjorde mig i vilket fall jätteglad,han såg en till och me där, där flera tusentals andra människor var. sjukt tänkte jag då, haha.   såg han på några mer spelningar, och sedan kom 2008 där det fortsatte så, jag och jessica såg dom flera gånger men lämnade aldrig göteborgsområdet riktigt + att det kom in en annan person i mitt liv då,som tog lite för mycket plats (HAHAHA).det var först 2009 som jag gjorde mina egna drömmar till riktig verklighet.. Bella,sara och jag åkte runt i västra götaland,halmstad,örebro osv för att träffa dom och vi fick följa med backstage, och vi umgicktes mycket bara vi sex. jag fick sjunga med min förebild, vi sjung med dom allihopa och jag levde nog i en dröm hela sommaren,på riktigt. jag var så rädd för att vakna. han fick mig att må så himla bra, han sa saker som fick mitt hjärta att hoppa ur mig själv och vi skrattade hela tiden åt varandra och hade våra knasiga idéer, knassaucedosar till tusen procent. "lill saucedo♥" sen kom den sjätte september och tårarna föll, jag grät i din famn och du sa att jag skulle komma och hälsa på i sthlm, att vi fixade tågbiljetter och allting, att vi alltid skulle hålla kontakten ändå.  men det tog fucking nio månader innan vi sågs igen.

under den perioden var jag och bella väldigt mycket på idol 2009 och umgicktes med dom allihopa. sjukt underbara,men saknaden till danny gjorde bara ondare o ondare, pratade med grönwall om det och han skrev i ett mail att han ville vara min danny nummer 2, haha söt och han var verkligen så jävla bra, en röst som precis som danny skiljde sig från alla andra, ett hjärta av guld,väldigt bra grabb,men ja back to danny. under perioden grät jag så fort någon frågade varför jag aldrig träffade han, och ännu mer när folk sa att jag hade "glömt han" och att jag bara gillade grönwall, folk var störda i huvudet. ingen kan någonsin ta dannys plats,noone.

efter nio månader fick jag äntligen träffa honom igen! jag och bella åkte till örebro och träffade grabbarna. han kom tillochmed ihåg att den senaste gången vi sågs var på liseberg. sinnessjukt!?  sommaren kom,och gigen blev fler och fler. denna sommaren har danny ( o dom andra två såklart!) fått mig att lära känna otroligt många fina vänner och även syster! finns inte ord för hur tacksam jag är för det. aldrig funnits,går aldrig förklara.
under dessa åren har han gett mig så otroligt många minnen, positiva tankar, skratt,tårar, alla möjliga känslor och fått mig att tro mer och mer på mig själv,även om jag har en lång väg kvar att  gå så att säga.. de va även han som tvingade mig att söka till musikgymnasiet, han vet att de är min väg att gå,de spelar ingen roll vilken tid det tar, så länge jag inte ger upp det. och han ledde mig än en gång helt på rätt spår..

som alla som känner mig vet, har danny förändrat hela mitt liv,verkligen hela mitt liv. han har gett de än sån bomb av glädje, och fått mig att fokusera på möjligheter istället för hinder. han har lärt mig att acceptera mina egna brister och att livet alltid går vidare. han har fått mig att lära mig av mina misstag och göra allting till något bra. sånt som andra inte ser någonting alls bra i,kan jag ändå tacka dom för sedan. han har verkligen gett mitt liv ljus och glädje, och genom att bara finnas till,genom att bara höra hans röst så vet jag att allting går. min egna förebild tror på mig, och det är allting jag behöver för att lyckas. för att vara någon,för att vara jag,Felicia. vet inte vem jag skulle vara utom honom och vill utan tveka inte äns veta det ihäller. någon vilsen liten själ,ingen alls.

under slutet av 2010 hände någonting som jag ångrar helhjärtat. jag tvekade på honom. på världens bästa danny? och jag vet inte äns själv varför. jag har alltid vetat vart vi har stått men just då var jag så rädd att förlora honom. eller kanske är. "dom" har sagt att han inte har sagt någonting, men eftersom det inte lät så från början har jag svårt att tro på det och det gör ont i mig att veta att vissa vill andra illa. jag förstår inte det, jag önskar verkligen att världen var "peace! " men men, danny har aldrig varigt annorlunda mot mig annars. men sist jag såg han, var det inte han jag såg. vill inte ha den bilden av han. inte killen som fegar ur och låtsas pratar i telefon ? visst, han försökte få mig glad, sa till mig att gå upp men vi är båda två lika envisa och vägrar lyssna på varandra om inte den andra gör någonting,ska inte den andra heller göra det. sånna är vi, och det ledde till ett dåligt avslut,synd :p men ledde även till tvivel. på den bästa människan i mitt liv. på den som nästan "är" mitt liv. det låter sjukt att säga så, men hade ni gått i mina skor hade ni förstått.  allting som han har hjälpt mig med, alla dagar han alltid lyssnat,funnits där, finns där, alla gånger han fått mig må bättre än de finns ord för. alla gånger han sjungt rakt in i mitt hjärta, fått mig att känna mig hel,  gett mig livskraft, allt. allt. det får inte gå förlorat, inte nu. inte här. så för att göra saken klar för er,har jag aldrig släppt honom. men som jag erkänt,har jag tvekat.

Det är vell inte så konstigt att man tvekar på någon som alltid annars är allting, man fick sin chans att se något fel. man fick en chans att se sin värld rasa och man tog den,  man ångrar den. men man vet inte.  och jag är trött på alla småtjejer som springer runt och påstår att man är kär, det är bara för ni inte har upplevt känslan själva.. man måste som sagt stå i skorna för att veta hur det är, och kär är det sista jag är. kär i musiken kanske, men i honom? ärligt känns som att de  är som om jag skulle vara kär i min egen bror, bara för att man ser upp till en person, bara för att han har förändrat hela mitt liv, och är de bästa som någonsin funnits och kommer finnas! men kärlek finns däremot med i bilden,helt klart. mycket kärlek. mycket pussar&kramar&handhållningar&skratt&tårar&vackraord. mycket musik. musik. dannys musik. det är kärlek.  och jag är så otroligt glad att han kan göra så många glada . att det faktiskt finns en så fantastisk människa här i världen,som når ut till så många människor! jag är lycklig över att just han sökte till idol den där dagen, att han har förändrat så många liv! alla som träffat han borde gå omkring med ett leénde på läpparna. varenda en, vet att han är något utöver det vanliga. har man inte träffat han,så vet man inte. och då går man miste om någonting sjukt underbart här i livet, alla behöver en människa som han i sitt liv. ni som har funnigt en sån, är lyckligt lottade,allihopa. ♥

detta inlägget var inte direkt "fint & meningsfullt" som jag brukar skriva framförallt i min gamla blogg,you know what i mean, men you know why ? beacuse this isnt to him, detta är inte en förklarelse till han eller ett bevis på att jag tycker om honom så mycket som jag gör. snarare gjorde jag the times of my lives i en väldigt kort verison,för att berätta för er vad det är med han, som gör att det just är han och ingen annan .. jag skulle aldrig kunna byta till någon annan, matte erik eller vilken artist skulle kunna göra vad som helst för mig, men det betyder ingenting gemfört med vad han har gjort, för den här killen. han har gett mig mitt liv. och att säga " jag älskar han mest" låter så löjligt och obetydligt idag, alla andvändr dom orden kors och tvärs men jag finner inga ord som har mer betydelse. jag älskar han, för allt han är,för hans musik, för hans underbaraste röst,för allt han gör. för att han är han och ingen annan.  och jag har sätt hans brister,det är inte så att jag tror han är någon gud som aldrig gör fel,däremot accepterar jag dom, och känner igen mig i dom så mycket att det är sjukt. he's the best part of me, always. . much love to all of you from miss littleee felicia saucedo
ps.den här texten.. va kan man säga? klockren. ta bort"1 år," och få en annan uppfattning än vad hon menar, se de från ett annat håll istället, för `KLOCKRENT är va de är. LOVE ds.

den dagen jag träffade dig,den dagen vann jag mitt liv tillbaka.

jag säger ifrån nu. jag orkar inte mer. kanske dags att börja leva era egna liv och insé att man aldrig kan leva någon annans ändå? sluta bry er om mitt liv och vad ja gör, lägg er energi på annat istället.

funderar på att lägga ner det här med "internet." nu. iallafall,göra en ny facebook endast med mina närmsta vänner sätta lösenord på bloggen & bilddagboken och så vidare . det kanske blir bäst så ..?

vissa människor har blivigt för mycket just nu, och framför allt sådanna som jag inte äns känner. har funderat ett tag på hur jag kunde hamna här? folk som inte äns känner mig, som inte äns vet hur jag är dömmer mig . har hört att vissa hatar mig och erica mest i deras liv,och att jag är en bitch , att dom önskar att vi dör och så vidare. då kan jag bara ställa mig frågan varför? vad har vi gjort för att folk ska äns tycka så om oss ? 

svaret är att jag inte vet det, att jag inte finner någon bra anledning. har frågat rätt så många och varenda gång har jag fått svaret att dom är  avundsjuka.och det stämmer ju att  " Grunden till hatet är avundsjukan." fast.varför vara avundsjuk på någon man inte känner när man istället kan vara glad för sin egna skull,för vad man själv får? vissa har det bättre än andra ,vissa har det sämre & jag säger verkligen inte att mitt liv är bäst för ER ,men för mig är det det. man ska vara nöjd över sitt egna liv så varför bry sig om vad alla andra får,och om det nu stör er så mycket, om mitt liv är för mycket för er , om ni hatar oss för våra liv så sluta läs? ingen har tvingat er att läsa varken min eller ericas blogg så varför äns är ni kvar här om vi är så patetiska ..?

jag förstår verkligen inte. sen tror folk att man hatar dom,vad får alla allting ifrån? jag kan ärligt säga att jag inte hatar mer än 1 ända person. och den personen älskar jag också. ingen annan hatar jag. det är ett så jävla starkt,äckligt ord egentligen. HATA,hur kan man hata någon man inte äns känner? dock,ska jag även erkänna att jag ogillar vissa personers betéende riktigt mycket. och det är pågrund av vad jag hört dom säga om oss. annars, no problemas så sluta gå omkring och inbilla er saker, sluta tro att ni är dom ända som betyder något för världen,

han lärde mig att se saker på ett visst sätt, mina ord men utan han skulle dom vara helt oskrivna.


visst är det lätt att sluta se när hinder kommer, men möjligheterna finns så nära intill. istället för att ge upp, låta sig själv må dåligt och trycka ner sig själv,så ska man kämpa, ta sig egenom hinderna och bara fortsätta framåt för ingenting blir bättre av att bara ge upp, det kommer att komma dåliga dagar, då du mår skit och allt känns värdelöst, men tänk på allt positivt,saker som får dig lé, även om ljuset är svagt så lyser det ändå alltid,så blunda inte för det, ha ögonen öppna för alla möjligheter och våga chansa, man lever bara en gång så missa ine chanserna du har, låt dig själv vara glad, undvik sånt som sårar och försök se det positiva i allt, visst är det svårt men det går alltid faktiskt. låt ingen trycka ner dig,för du är du & det är de som är speciellt och unikt med just dig. du har fått ditt liv, för att du ska få leva det så ge fan inte upp,

jag själv har slutat fundera på hur det kunde varigt och hur de faktiskt kunde sett ut. slutat ställa frågor där jag vet att det aldrig kommer finnas svar på, och slutat att tänkt på vad jag kunde gjort annorlunda. jag har kämpat, gått framåt, snubblat,fallit, tagit mig upp fortsatt och hela tiden varit mig själv även fast jag vissa dagar inte känt igen mig själv,de ingår i livet . livet är inte något som man bara ska gå egenom simpelt utan man ska lära sig , bli starkare och fortsätta på sin väg och hur hopplöst allt verkar så ska man undvika det och kämpa på. funderade t.ex på gymnasiet, på hur bra alla kommer va på sång osv. när jag själv inte kan något alls. men då sa en människa till mig: DU är DU och du ska inte gemföra dig med någon annan. DU är speciell och unik, och jag tror på DIG. spelar ingen roll hur bra dom andra är för det handlar om DIG och ingen annan. tänk om jag hade gemfört mig med människor i min omgivning hela tiden, då hade jag gett upp för länge sen. men jag lyckades och det vet jag att du också kommer att göra. du är så mycket mer än vad du tror och du borde se dig genom mina ögon.då hade du förstått vad jag snackar om. " det fick mig att tänka om. jag vet att folk kommer vara grymma men det har inte med mig och göra, jag är jag och så viljestark som jag är och med den kraft jag får från personer i min omgivning så klarar jag allt. allting går,om man bara vill på riktigt. om man kämpar, och det är lite de det handlar om här i livet, att ta sig uppåt och klara sig. fortsätta framåt!

hur dåligt du än mår, så måste det alltid finnas någon eller något som måste få dig framåt. något som glädjer dig iallafall för stunden? Ta då vara på den stunden,om och om igen. tänk egenom den hur långt borta den än är. med tanken kan den vara i samma ögonblick du lever just nu.

som alla vet,så har jag funnigt en sådan person. han kan inte gemföras med någon annan & jag tror faktiskt inte att  någon av er förstår hur mycket han betyder för mig. visst, olika artister betyder mycket för olika människor osv, och jag vet inte hur jag ska kunna förklara men jag kan säga att det tar inte bara 1 år att få en så stark känsla för en person, och jag vet verkligen inte äns själv egentligen hur mycket han betyder för mig.

det började för flera år sen,och jag har dragit storyn så många gånger, men 2006 var det sämsta året i hela mitt liv. flytten från mariestad, alla drömmar som krossades och jag slutade till och med sjunga. hur stort låter de? men. för att vara jag, ja ingen kände igen mig INTE ÄNS MIN EGNA MAMMA.  såg absolut ingen mening med livet, och visst jag var liten,gick i femte klass men jag har aldrig annars tvivlat på musik, och har alltid varit en målmedveten tjej. sådant som jag sa när jag var liten, de flesta av dom grejerna håller jag med om fortfarande idag, har samma drömmar fast mer utvecklade, men just 2006 då var allting som bortblåst tack vare allting som hände.

men då, kom han in där i idolrummet & jag kommer aldrig glömma vilket leénde han satt på mina läppar då. följde han vecka efter vecka men trodde aldrig att jag skulle få träffa han i verkligheten,men 25februari 07,fick jag det. tillsammans med min mamma på bingolotto. min mamma räddade mitt liv med det! eller. som min mamma säger: han räddade mitt liv. den mest vilsna ungen fick uppleva de klaraste ljuset, dom meningsfullaste orden, höra de finaste ljudet i sina öron,hans röst. hon fick höra att hon var bra. att han trodde på henne.  tänker inte gå in på detaljer,men det där förändrade allt. jag blev glad,hela tiden. av bara tanken av han! (och jag var inte kär,verkligen inte så sluta om ni tänker de)

läste hans blogginlägg. "jag TROR på dig,DU KAN." allting tog jag åt mig av. varje ord, han sa ju att jag skulle det.han var inte bara min idol,inte bara min förebild och inte bara någon som ljusade upp den mörkaste natten, utan han skapade min livsglädje. jag började sjunga igen, och jag fann den bästa personen som jag någonsin vetat om. jag säger inte att han inte har några brister,för som vilken annan människa som helst så kan även han. däremot så vet jag ingen annan människa som vill alla så väl som han gör.  bara folk gav han chansen så skulle han kunna få så otroligt många att må bra, så många människor att lé & förändra liv,som han gjort med mitt.

folk kan ju kalla det överdrift, och allt möjligt men en sak är säker .
mina vänner, alla som mött mig & dom flesta som vet vem jag är vet att danny har förändrat mitt liv . även danny själv vet det , men jag har så mycket mer att tacka han för än va jag får fram . han har lärt mig se de positiva i allt , och när allt känns tungt så har han gett mig ett annat val: Man kan välja i att stanna kvar,eller fortsätta framåt. alltid när något går dåligt,vad de än är, så ser ja de framför mig. de han lärt mig och ja tvekar inte på hur jag ska gå.  han gör livet så mycket enklare & utan han hade jag inte haft den här livsglädjen idag . de säger min mamma också , även om hon har börjat bli lite immun pga att jag träffar han så mycket men innest inne vet hon att jag behöver det. o de är jag tacksam för . jag är tacksam att jag har danny. så tacksam! de finns inte ord att förklara med, för att kunna tacka han tillräckligt. ja försöker alltid , men det är heeeeeeelt omöjligt att tacka han för vad han gjort för mig,vad han är & för vilken underbart bra förebild jag har !!! och för alla fina vänner jag fått genom honom,tillexempel Erica? finns inte ord för hur ja ska kunna tacka han ALLS! gash, i'll keep trying, forever to do it. but it's hard,when the words never is enough. =/

you have change'd the life for me
Make´d it easier,and better than i dreamd of
when i feel so down and lost,and everything goes wrong
you are always there like a light who makes me strong


jag säger det inte så ofta,men den kärleken du ger,muusiken du gör,& den människan du är
fyfan vad jag älskar den. dig. ingen får mig glad som du. jag är aldrig mig själv lika mycket som när jag är med dig OCH utan dig så skulle jag ALDRIG vara mig. utan dig så finns inte felicia. det är sant.

jadu,ett leénde som förstör bilden i know. men som är lika sant och äkta som att vi båda existerar!

alla minnen och dagar genom sverige med dig, jag ångrar inte en sekund.Allting har varit så himla värt det. Ingen vet vad jag har gått egenom och går egenom men med han vid min sida så spelar det ignen roll. jag lever inte utan dig, vill man ha riktiga mig här,så får man stå ut med att jag träffar dig för du är bäst,helt enkelt så jävla bäst, världens bästa förebild. världens bästa danny. (L)

måste bara säga också att  jag är så glad,verkligen för alla som fått träffa han, som fått se hans underbara sidor & allting.alla förtjänar verkligen någon som han! men självklart, är de logiskt att man ska behandla honom lika bra tillbaka då?  jag är trött på fördommar, från människor. varför kan inte alla vara glada åt varandra istället ?!  ingen tjänar på att behandla någon annan dåligt,tänk på det. & tänk på danny. hur mycket han gör, då kan vi väll försöka göra de så bra som möjligt tillbaka ?! ett litet tips bara...!

& TACK till er som bryr er om va han gör för mig.
de betyder också sjukt mycket.de vet ni.
de är jobbigt att inte kunna förklara med ord.
but i'll try. LOVE / FELICIA SAUCEDO

hej, skolan idag var okej! ligger efter rätt mkt så tänker plugga in det redan nu. & hade mitt första snack med sångläraren idag med,fyfan vad jag gillar henne,starkt också! hoppas de håller i sig sen när sången är igång med haha;) and  after school...

me and my sweet friends erica & Rojjan had really fun!!  hahhha.. snacka om att de va en as trevlig kille, som lät oss vakta "hans" affär medan han fixade mkt mkt vackra saker till våra rum. hehehe mer säger jag inte,elr har jag redan sagt för mycket? Whatever, skoja bara men så är det.  lite mer taggad inför lördag nu faktiskt,när allt löste sig med de där " ryktena " och så vidare. yeyes så är det.

slänger in en söt bild på oss, ja. man kan ju inte undgå att vi har kul tillsammans. älskar er!

________________
senare under kvällen har jag,mamma,veronica & jesper suttigt och kollat på idol. hehe. sen har jag sjungt lite för min fina mamma, & mja. haft en trevlig hemmakväll utan bråk,förän klockan 12 typ då min storebror öppnade sin käft. ush vad arg jag känner mig.. han förstår inte. synd! nu ska jag skriva lite music hehe

---

I see our stars shine high in the sky, it were months ago, and it dosnt hurts like yesterday
but i can't sleep,and i can't stay awake, i tell myself to stop,  but  i don't listen anyway
why do you take so much space in my world, when i've already told you to many  goodbye's,
tell me why do i still see you, and why do i even  wanna believe your lies's
sometimes i thinking about how it could have been

jag kan sitta här och skriva om hur deppig jag är, om hur mina ögon rinner och hur mycket jag hatar att städa. jag kan skriva att jag inte mår bra,men mår man bättre av det? blir det städat för det & söutar ögonen rinna för det? nej,inte precis. jag är trött på alla som bloggar om " life sucks" hela tiden. det är inte sånna bloggar man vill läsa.visst, man skriver för att man själv känner det men man blir ju trött o sjuk i huvudet över att se hur dåligt alla mår hela tiden. ( De är okej,enligt mig..om det finns gränser)visst tycker man synd om dom till en viss gräns men ändel överdriver faktiskt för mycket, inbillar sig att situationen är tio gånger värre än vad den faktiskt är. ush vad trött och slut man blir!

ingenting är omöjligt,det har man fått bevisat och bekräftat flera gånger om så varför inbilla sig själv att det inte funkar? klart som fan det gör, hur kan du annars vakna upp varje dag?  hur orkar du annars sova,eller leva? det är bara att ta tag i det, göra något åt det & försöka göra allt annat än att låta sig själv fastna i något för man har alltid ett annat val, man kan gå sin egen väg. DU kan göra det. DU bästemmer över dig själv.ingen är för svag för att gå sin egna väg,endel är bara för fega för att bevisa det. remember that.

jag har slutat fundera på hur det kunde varigt och hur de faktiskt kunde sett ut. slutat ställa frågor där jag vet att det aldrig kommer finnas svar på, och slutat att tänkt på vad jag kunde gjort annorlunda. jag har kämpat, gått framåt, snubblat,fallit, tagit mig upp fortsatt och hela tiden varit mig själv även fast jag vissa dagar inte känt igen mig själv,de ingår i livet . livet är inte något som man bara ska gå egenom simpelt utan man ska lära sig , bli starkare och fortsätta på sin väg och hur hopplöst allt verkar så ska man undvika det och kämpa på. funderade t.ex på gymnasiet, på hur bra alla kommer va på sång osv. när jag själv inte kan något alls. men då sa en människa till mig: DU är DU och du ska inte gemföra dig med någon annan. DU är speciell och unik, och jag tror på DIG. spelar ingen roll hur bra dom andra är för det handlar om DIG och ingen annan. tänk om jag hade gemfört mig med människor i min omgivning hela tiden, då hade jag gett upp för länge sen. men jag lyckades och det vet jag att du också kommer att göra. du är så mycket mer än vad du tror och du borde se dig genom mina ögon.då hade du förstått vad jag snackar om. " det fick mig att tänka om. jag vet att folk kommer vara grymma men det har inte med mig och göra, jag är jag och så viljestark som jag är och med den kraft jag får från personer i min omgivning så klarar jag allt. allting går,om man bara vill på riktigt. om man kämpar, och det är lite de det handlar om här i livet, att ta sig uppåt och klara sig. fortsätta framåt! sånt som inte får än att må bra passar inte in i äns liv, och får därför inte ta någon makt i från än.  jag vet var jag står & de släpper jag inte taget om.

de var när du tog kniven i hjärtat på mig,  när du gav mig ett nu eller aldrig, när du lämnade mig för att sluta andas, sluta leva, sluta känna mig levande, de var då jag bestämde mig.. vi var bara en dröm,det var där vi hörde hemma hela tiden. kolla in i mina ögon,visst ser du dig själv där? det är för att dom speglar även din bild på det hela. vi letade en plats för oss,en tid, någonstans där ingen kunde krossa oss. i våra drömmar kan ingen göra det. det är där vi hör hemma och ingen annanstans. där har jag förlåtit dig & smärtan är de ända som bevisar för mig att de en gång var verklighet, det gör ont men samtidigt är det skönare än att inte känna någonting alls.jag klarar mig,du ger mig kraft inifrån,and now i'm stronger than before. not even you can cross my heart now,your not here,never again.♥

Hej! nu är jag hemma efter en nice kväll! sjukt dålig uppdatering idag, men så kan det bli ibland ju.  dagen idag gick mycket åt att tänka hur jag ska ha saker och ting faktiskt. ledde ju till ingenting like always men ja.  försökt mig på gitarren igen & har skrivigt en ny låt ocskå. vi tror faktiskt den blir något bra,men who knows. här är texten iallafall, kankse kommer ändra lite till men japp japp ;;
(det är inte verklighets baserat! hihihihohohuhu)

It's just dreams

ohh, we have to say it... oh ,yeah.. so sorry.
.... mhm, ohh..
Suddenly you stood there in front of my eyes
everything around us disappeared, even our lies
it is none of our fault that it became like this.
they startet to figuered out,that was what taked us apart.
finally we start to understand what happened
it is because of all the rumors,
we were too scared,of losing eitchother.
losing everything we have built up
so we continued with the lies and just gave up
but

It dosn't matter,were both so gone now, we cant take it back and we know what it's right
Were not meant to be, it's just time to understand,that it's just in our dreams we are they, they
we always thought we would be,a beutiful day. beautiful day, that just is in our dreams.
so everyone can take it easy,we're nothing more,and never gonna be,so please let us bee.

it is like a fog over everything that has happened,
where we try to find our way back home again.
it hurts like a knife in the heart, to know that it
never can be like it was from the start.
so we find out that we're just dreams, that we're
only belong in dreams now, but it's okay cus we're
happy to have eitchother,even if it's just friendship or whatever.

It dosn't matter,were both so gone now, we cant take it back and we know what it's right
Were not meant to be, it's just time to understand,that it's just in our dreams we are they,they
we always thought we would be,a beutiful day. beautiful day, that just is in our dreams.
so everyone can take it easy,we're nothing more,and never gonna be,so please let us bee.