jag har slutat fundera på hur det kunde varigt och hur de faktiskt kunde sett ut. slutat ställa frågor där jag vet att det aldrig kommer finnas svar på, och slutat att tänkt på vad jag kunde gjort annorlunda. jag har kämpat, gått framåt, snubblat,fallit, tagit mig upp fortsatt och hela tiden varit mig själv även fast jag vissa dagar inte känt igen mig själv,de ingår i livet . livet är inte något som man bara ska gå egenom simpelt utan man ska lära sig , bli starkare och fortsätta på sin väg och hur hopplöst allt verkar så ska man undvika det och kämpa på. funderade t.ex på gymnasiet, på hur bra alla kommer va på sång osv. när jag själv inte kan något alls. men då sa en människa till mig: DU är DU och du ska inte gemföra dig med någon annan. DU är speciell och unik, och jag tror på DIG. spelar ingen roll hur bra dom andra är för det handlar om DIG och ingen annan. tänk om jag hade gemfört mig med människor i min omgivning hela tiden, då hade jag gett upp för länge sen. men jag lyckades och det vet jag att du också kommer att göra. du är så mycket mer än vad du tror och du borde se dig genom mina ögon.då hade du förstått vad jag snackar om. " det fick mig att tänka om. jag vet att folk kommer vara grymma men det har inte med mig och göra, jag är jag och så viljestark som jag är och med den kraft jag får från personer i min omgivning så klarar jag allt. allting går,om man bara vill på riktigt. om man kämpar, och det är lite de det handlar om här i livet, att ta sig uppåt och klara sig. fortsätta framåt! sånt som inte får än att må bra passar inte in i äns liv, och får därför inte ta någon makt i från än.  jag vet var jag står & de släpper jag inte taget om.