brother, your the best.

jag vet aldrig hur jag ska formulera mina ord när jag skriver om honom. jag försöker alltid hitta orden som allting inom mig beskriver men hur jag än vänder och vrider så räcker ord aldrig till. jag har aldrig förstått varför det är så,varför orden aldrig räcker till men jag har insett att det är för att jag inte äns förstår de själv, inte äns i mitt huvud, i mitt hjärta förstår jag hur otroligt mycket du är för mig,men jag insér mer och mer för varje dag ..

kan ju lika väl berätta hela historian så att folk som inte har hängt med i mitt liv sen början får något att kötta i. haha, skämt åsido, så hade jag samma år flyttat till göteborg, och allting kändes jättedåligt. ville tillbaka till mariestad, och alla minnen vi lämnat kvar där. det vill jag fortfarande,men man accepterar läget tillslut. mådde sjukt dåligt och gick till och med till en psykolog,jag slutade sjunga och mitt liv var allt som det aldrig hade varit innan. men sedan den 29augusti så började det med att Danny gick in till idol och sjung "i swear" och jag blev helt fast vid hans röst. som ni alla vet,så lever jag själv för musiken,och har gjort sedan barnsben och när jag hörde honom så kändes vartenda ord så äkta, av det han sjung. han förmedlade exakt den känslan som man vill höra, som man alltid söker efter,men man aldrig hittar..precis som med ord. jag blev så otroligt glad! Det var en sådan röst som man alltingen älskar eller hatar. fanns inget "normal" i rösten, utan det stack verkligen ut över det vanliga!och hans sätt att vara på ,verkade så lugnt men ändå så spralligt precis som jag själv! så vecka efter vecka satt jag vid tvn och gjorde räkningen dyr..  men sedan kom ögonblicke han åkte ut. chocken! trodde inte att jag skulle gråta över en löjlig  tävling men mina tårar kunde inte stoppas.  

jag hatade att inte kunna längta till nästa fredag,för att se han på tv & för att göra telefonräkningen ännu dyrare. gick in på dannys blogg,oftare och oftare. men det kändes aldrig som han tillhörde samma värld som mig, när jag säger det idag låter det bara sjukt men jag var så liten, ingenting. inte i gemförelse med honom. hans blogg gjorde mig stark. han fick mig att skratta, och lé, se att det finns en ljus sida i allt , även i det dåliga. jag var aldrig någon av dom som komenterade, han skulle väl ändå aldrig se mig ? han skulle ändå aldrig förstå att han faktiskt förändrade mitt liv till något bättre, mer och mer för varje dag som gick ..

sedan kom den 25 februari 2007. mamma tvingade med mig på bingolotto, och jag följde med för att vi aldrig gjorde någonting tillsammans, och varken hennes eller mitt liv var något vidare, så jag följde med. när vi kom dit fick jag världens chock,och då menar jag verkligen världens chock. han stog där,rakt framför mina ögon. han såg mig och mamma. han kom fram till mig,bärde upp mig i en varm kram och pussade mig på kinden. (idag låter det bara löjligt,MEN tänk på att jag var liten,tänk på att det här var början av något så mycket mycket mer.) " men hej sötnos mår du bra? "var de första han någonsin sa till mig. gulligt,haha. på något sätt så visste jag att han visste,att allting inte var bra. men just då var det det. ALLT va bra. där kom ett ännu klarare tecken på att lycka fanns i livet, trotts att  allting inte alltid går som man har tänkt sig går inte in detaljerat på vad vi sa, men kan säga som så att det var första gången på länge som jag kände mig självsäker . jag vann mitt liv tillbaka, iallafall något att kämpa för. glöden och viljan, att veta att allting går. bara man tror på det.

(har inte kvar bilden  på oss från första gången vi träffades,men this is the same day)


jag var plötsligt den glada positiva sjungandes felicia som alla hade saknat, och jag kände i hela mig att jag faktiskt mådde bättre, men på något sätt ville jag inte erkänna det. jag ville inte må bra,inte i göteborg. gah,mycket förflutet där men i vilket fall som helst, så visste jag att allting var möjligt. och han sa " jag tror på dig- och med din vilja så vet jag att alla dina drömmar kommer att slå in. "  kommer ihåg att min mamma älskade danny,verkligen älskade. hon tackade han till och med för vilken underbar människa han var, och för att det fanns en så bra förebild som honom för mig. min förebild, han som jag såg upp till,han som var över det vanliga, som i mina ögon var så mycket mer än alla andra någonsin skulle kunna förstå.

under det året såg jag danny några gånger till. bland annat på nrj in the park med agnes (andra gången jag och hon träffades!)  kommer ihåg att jag gjorde ett sånt "hjärta" med fingrarna och hur han "fånga de & gjorde tillbaka" från scenen,vet inte hur jag ska förklara men bara en sån grej gjorde mig i vilket fall jätteglad,han såg en till och me där, där flera tusentals andra människor var. sjukt tänkte jag då, haha.   såg han på några mer spelningar, och sedan kom 2008 där det fortsatte så, jag och jessica såg dom flera gånger men lämnade aldrig göteborgsområdet riktigt + att det kom in en annan person i mitt liv då,som tog lite för mycket plats (HAHAHA).det var först 2009 som jag gjorde mina egna drömmar till riktig verklighet.. Bella,sara och jag åkte runt i västra götaland,halmstad,örebro osv för att träffa dom och vi fick följa med backstage, och vi umgicktes mycket bara vi sex. jag fick sjunga med min förebild, vi sjung med dom allihopa och jag levde nog i en dröm hela sommaren,på riktigt. jag var så rädd för att vakna. han fick mig att må så himla bra, han sa saker som fick mitt hjärta att hoppa ur mig själv och vi skrattade hela tiden åt varandra och hade våra knasiga idéer, knassaucedosar till tusen procent. "lill saucedo♥" sen kom den sjätte september och tårarna föll, jag grät i din famn och du sa att jag skulle komma och hälsa på i sthlm, att vi fixade tågbiljetter och allting, att vi alltid skulle hålla kontakten ändå.  men det tog fucking nio månader innan vi sågs igen.

under den perioden var jag och bella väldigt mycket på idol 2009 och umgicktes med dom allihopa. sjukt underbara,men saknaden till danny gjorde bara ondare o ondare, pratade med grönwall om det och han skrev i ett mail att han ville vara min danny nummer 2, haha söt och han var verkligen så jävla bra, en röst som precis som danny skiljde sig från alla andra, ett hjärta av guld,väldigt bra grabb,men ja back to danny. under perioden grät jag så fort någon frågade varför jag aldrig träffade han, och ännu mer när folk sa att jag hade "glömt han" och att jag bara gillade grönwall, folk var störda i huvudet. ingen kan någonsin ta dannys plats,noone.

efter nio månader fick jag äntligen träffa honom igen! jag och bella åkte till örebro och träffade grabbarna. han kom tillochmed ihåg att den senaste gången vi sågs var på liseberg. sinnessjukt!?  sommaren kom,och gigen blev fler och fler. denna sommaren har danny ( o dom andra två såklart!) fått mig att lära känna otroligt många fina vänner och även syster! finns inte ord för hur tacksam jag är för det. aldrig funnits,går aldrig förklara.
under dessa åren har han gett mig så otroligt många minnen, positiva tankar, skratt,tårar, alla möjliga känslor och fått mig att tro mer och mer på mig själv,även om jag har en lång väg kvar att  gå så att säga.. de va även han som tvingade mig att söka till musikgymnasiet, han vet att de är min väg att gå,de spelar ingen roll vilken tid det tar, så länge jag inte ger upp det. och han ledde mig än en gång helt på rätt spår..

som alla som känner mig vet, har danny förändrat hela mitt liv,verkligen hela mitt liv. han har gett de än sån bomb av glädje, och fått mig att fokusera på möjligheter istället för hinder. han har lärt mig att acceptera mina egna brister och att livet alltid går vidare. han har fått mig att lära mig av mina misstag och göra allting till något bra. sånt som andra inte ser någonting alls bra i,kan jag ändå tacka dom för sedan. han har verkligen gett mitt liv ljus och glädje, och genom att bara finnas till,genom att bara höra hans röst så vet jag att allting går. min egna förebild tror på mig, och det är allting jag behöver för att lyckas. för att vara någon,för att vara jag,Felicia. vet inte vem jag skulle vara utom honom och vill utan tveka inte äns veta det ihäller. någon vilsen liten själ,ingen alls.

under slutet av 2010 hände någonting som jag ångrar helhjärtat. jag tvekade på honom. på världens bästa danny? och jag vet inte äns själv varför. jag har alltid vetat vart vi har stått men just då var jag så rädd att förlora honom. eller kanske är. "dom" har sagt att han inte har sagt någonting, men eftersom det inte lät så från början har jag svårt att tro på det och det gör ont i mig att veta att vissa vill andra illa. jag förstår inte det, jag önskar verkligen att världen var "peace! " men men, danny har aldrig varigt annorlunda mot mig annars. men sist jag såg han, var det inte han jag såg. vill inte ha den bilden av han. inte killen som fegar ur och låtsas pratar i telefon ? visst, han försökte få mig glad, sa till mig att gå upp men vi är båda två lika envisa och vägrar lyssna på varandra om inte den andra gör någonting,ska inte den andra heller göra det. sånna är vi, och det ledde till ett dåligt avslut,synd :p men ledde även till tvivel. på den bästa människan i mitt liv. på den som nästan "är" mitt liv. det låter sjukt att säga så, men hade ni gått i mina skor hade ni förstått.  allting som han har hjälpt mig med, alla dagar han alltid lyssnat,funnits där, finns där, alla gånger han fått mig må bättre än de finns ord för. alla gånger han sjungt rakt in i mitt hjärta, fått mig att känna mig hel,  gett mig livskraft, allt. allt. det får inte gå förlorat, inte nu. inte här. så för att göra saken klar för er,har jag aldrig släppt honom. men som jag erkänt,har jag tvekat.

Det är vell inte så konstigt att man tvekar på någon som alltid annars är allting, man fick sin chans att se något fel. man fick en chans att se sin värld rasa och man tog den,  man ångrar den. men man vet inte.  och jag är trött på alla småtjejer som springer runt och påstår att man är kär, det är bara för ni inte har upplevt känslan själva.. man måste som sagt stå i skorna för att veta hur det är, och kär är det sista jag är. kär i musiken kanske, men i honom? ärligt känns som att de  är som om jag skulle vara kär i min egen bror, bara för att man ser upp till en person, bara för att han har förändrat hela mitt liv, och är de bästa som någonsin funnits och kommer finnas! men kärlek finns däremot med i bilden,helt klart. mycket kärlek. mycket pussar&kramar&handhållningar&skratt&tårar&vackraord. mycket musik. musik. dannys musik. det är kärlek.  och jag är så otroligt glad att han kan göra så många glada . att det faktiskt finns en så fantastisk människa här i världen,som når ut till så många människor! jag är lycklig över att just han sökte till idol den där dagen, att han har förändrat så många liv! alla som träffat han borde gå omkring med ett leénde på läpparna. varenda en, vet att han är något utöver det vanliga. har man inte träffat han,så vet man inte. och då går man miste om någonting sjukt underbart här i livet, alla behöver en människa som han i sitt liv. ni som har funnigt en sån, är lyckligt lottade,allihopa. ♥

detta inlägget var inte direkt "fint & meningsfullt" som jag brukar skriva framförallt i min gamla blogg,you know what i mean, men you know why ? beacuse this isnt to him, detta är inte en förklarelse till han eller ett bevis på att jag tycker om honom så mycket som jag gör. snarare gjorde jag the times of my lives i en väldigt kort verison,för att berätta för er vad det är med han, som gör att det just är han och ingen annan .. jag skulle aldrig kunna byta till någon annan, matte erik eller vilken artist skulle kunna göra vad som helst för mig, men det betyder ingenting gemfört med vad han har gjort, för den här killen. han har gett mig mitt liv. och att säga " jag älskar han mest" låter så löjligt och obetydligt idag, alla andvändr dom orden kors och tvärs men jag finner inga ord som har mer betydelse. jag älskar han, för allt han är,för hans musik, för hans underbaraste röst,för allt han gör. för att han är han och ingen annan.  och jag har sätt hans brister,det är inte så att jag tror han är någon gud som aldrig gör fel,däremot accepterar jag dom, och känner igen mig i dom så mycket att det är sjukt. he's the best part of me, always. . much love to all of you from miss littleee felicia saucedo
ps.den här texten.. va kan man säga? klockren. ta bort"1 år," och få en annan uppfattning än vad hon menar, se de från ett annat håll istället, för `KLOCKRENT är va de är. LOVE ds.

den dagen jag träffade dig,den dagen vann jag mitt liv tillbaka.